förstår inte.

Jag har världens bästa kille. underbarast i världen. underbara vänner. min mamma. men ändå är jag inte glad. jag är ju dum i huvudet. ändå känns det så tomt. Ni gör mig så glad, men när jag inte är med er. tänker jag på allt. på hur patetiskt mitt liv egentligen är. Jag ska inte tänka såhär jag vet, men ingenting jag kan göra nått åt. förlåt för allt. inte meningen att jag ska vara dryg eller jobbig. men ska det vara så svårt att trivas och passa in och känna sig som att man faktis är omtyckt av folk man inte är med?.
Jag vet jag är inte som andra men jag vill inte det heller. men jag vill vara lagom normal iaf. Varför kan jag inte det? är det för att jag inte växte upp i en familj med mamma och pappa ? Nej det är klart det inte ska vara så. Jag orkar inte bry mig om sånt längre. tänker hoppa ett steg åt sidan och pröva på ett annat spår. om inte dte heller funkar skiter jag i det här. orkar inte ha en klump i halsen jämt.

Jag älskar dig Robin mer än vad mitt hjärta kan förstå. jag fattar knappt själv att jag har en så underbar pojk som dig. det är som en saga. eller en dröm, man bara väntar på den stora draken som ska äta upp dig eller att mamma väcker mig. jag hoppas det aldrig händer. du är allt. du är bra. <33

Och såklart jag vill absolut inte byta ut mina vänner mot min pojkvän jag vill kunna ha allt (: men ibland kanske sina kompisar känner sig bortglömda. men dom ska veta att jag aldrig skulle glömma dom. aldrig. det är ni som gjort mig till den jag är idag. Tack.

Skitblogg skitsnack innan jag sover. Ni er bra. <3

Gillade det här skitsnacket. Negativt men ändå en ljus blick mot framtiden. Jag gillart :) Supa i helgen ;D

2008-03-13 - 20:34:27








STARTSIDAN


Här får ni följa med bakom kulisserna med att jobba i butik samt utvecklingen av min bil som så småningom ska bli utställning. Och lite för mycket av mig! från mörka till positiva saker.