När man vaknar på morgonen och bara känner att man vill börja gråta å absolut inte åka till jobbet (gamla jobbet denna helg) utan bara ligga kvar i sängen med sin älskling! När man kliver ut ur bilen och känner jag vill inte. Och inser att man nått en punkt efter 6 år på samma butik utan anställning att det kanske är det här som äter upp mig innefrån! Då vet man att det är dags att göra en förändring! Hade det inte varit för vissa av mina fantastiska kollegor här så hade jag aldrig klarat mig så länge som jag gjort idag. När en kollega kommer in å kramar mig och säger vad skönt å se dig igen! Då inser man att det är bara för dom som man står ut med denna skit. Men inge mer daltande med Josefine.